Att fotografera är terapi för mig. Det blev extra tydligt när pandemin bröt ut. Att gå ut i trädgården eller i skogen för att försöka få till de där perfekta bilderna blev stunder av flykt från den oroande verkligheten. Det var bara jag, kameran och motivet. Den tiden fick mig också att vilja utveckla mitt fotograferande ännu mer, att vilja ta det till en annan nivå. Och där är jag i dag - på väg att ta steget till att inte enbart fotografera för mig själv. 

Jag har alltid varit intresserad av att fotografera. Familj och resor dokumenterades och de analoga bilderna blev liggande i lådor och i album och de digitala bilderna i mappar på hårddiskar. De senaste tio åren har jag mest fotograferat katter, både mina egna och andras.